För ett par helger sen var jag på väg till konsert och övernattning med en av mina nära vänner. Var så taggad på att komma hemifrån och få hänga och snacka tjejsnack i ett helt dygn. Visserligen blev konserten inställd – men vi valde att strunta i det och åka iväg tillsammans ändå eftersom det viktiga var att träffas.
Solen sken och även om mitt diskbråck var riktigt illa så kände jag mig på toppenhumör när jag gick på tåget. Jag tog ett par värktabletter för att lindra smärtan i ryggen men satt och vred mig hela resan då det inte riktig ville släppa. Väl på plats började tabletterna verka och när jag mötte upp med min kompis tänkte jag inte längre så mycket på det.
MEN. Så gick jag på toaletten och insåg att mensen hade kommit. Åh nej! 😣 Det var ju inte dags förrän veckan efter?! Jag stirrade i trosorna och plötsligt föll polletten ned varför jag haft så ont i ryggen. Det var ju mensvärken som spökade.
I min ålder (51år) borde jag ju lärt mig att mensen just nu kan vara oregelbunden och jag borde vara förberedd på det. Det var jag INTE! Jag hade packat vita jeans för kvällen och inga skydd. Aldrig har jag ångrat så mycket att jag inte slängt ned ett par menstrosor i väskan!
Så för första gången på åratal fick jag gå och köpa engångsbindor i stor modell (min värk förvärras av tampong) och försöka fästa dem så gott det gick i spetstrosan. Under dagen och kvällen kunde jag inte helt slappna av. Jag var obekväm med hur bindan satt och jag var orolig att läcka igenom jeansen. Sprang på toa ideligen och när jag vaknade dagen efter hade jag såklart blodat ner lakanen på hotellrummet.
När jag kom hem på söndagen sprang jag in i sovrummet och drog på mig mina menstrosor med superabsorption. Det kan låta larvigt men äntligen kände jag mig bekväm igen. Jag och min kompis fick en fantastisk helg med många skratt och jag längtar tills vi åker i väg tillsammans igen. Men aldrig att jag åker utan att packa menstrosor. Det var sista gången!
