Första mensen var en plåga
Jag fick mens redan under mellanstadiet. Något som kändes genant och bökigt, och som stal tid och upplevelser från min barndom. Allt kändes för tidigt. Jag var inte redo. Jag tror egentligen inte att jag ville få mens över huvud taget. Det var en lång sorgeprocess jag var tvungen att ta mig igenom på egen hand. Men nu var första mensen alltså här. Och den begränsade mig mycket. Det gjorde mig väldigt ledsen. Dagar på stranden om sommaren där jag helt enkel fick avstå bad, idrottslektioner i simhallen där jag fick stanna hemma. Jag kunde nämligen inte använda tampong. Det gjorde bara för ont att föra in den. Jag lyckades aldrig föra in den helt p.g.a smärtan.
Smärtan berodde på vestibulit
Först tänkte jag att jag mest nog bara var för ung och för ”trång”. Men med tiden märkte jag att det nog var något mer, jag testade mindre tamponger men det gjorde fortfarande ont. Jag gick och gjorde en gynundersökning när jag var ca 20 år (som också gjorde ont), för att ta reda på anledningen till smärtan. Vestibulit var svaret jag fick. Något jag hade haft på känn ett tag.
Det var svårt att prata om mensen
Det kändes jobbigt att det var (och är) så tabu och genant att prata om mens. Både med lärare, familj och vänner. Så kändes det i alla fall för mig.
Det kändes väldigt genant att vara i omklädningsrummet med de andra klasskamraterna under dagarna jag hade mens och dessutom inte kunde ha tampong. Jag försökte dölja mina bindor så mycket som möjligt. Det hade varit väldigt skönt om det funnits menstrosor när jag var ung, för det hade lindrat så många laddade känslor jag hade kring mens, både inför mig själv och andra. Det hade fått allt att kännas mindre dramatiskt.
Att behöva börja använda bindor var något som kändes så bekräftande för mig när jag fick mens. Bekräftande i det avseendet att min kropp nu var ”vuxen”, fastän att jag inte kände mig ett dugg vuxen, och inte kände mig att redo att bli vuxen än. Mensskydd var ju något som mycket äldre tjejer och kvinnor än mig använde. Jag kände mig onormal, osäker och ”konstig”. Om det hade funnits menstrosor på den tiden hade det lindrat så mycket oro och rädda och obekväma känslor hos mig. Jag vet att jag ofta önskade att något sådant fanns, men det var ingenting min mamma hade hört talats om.
Jag hade önskat att någon förstod
Det var inte ofta jag pratade med min mamma om mens. Jag tyckte att det var alldeles för genant, även om hon ibland försökte, och även fast jag egentligen gärna ville, innerst inne. För det mesta försökte jag bara ignorera faktumet att jag hade börjat menstruera –så mycket jag bara kunde. Jag ville inte tänka på det. Jag hoppades att mensen bara magiskt skulle försvinna och aldrig komma tillbaka igen. Före jag fick mens var färgen röd min favoritfärg. Efter att jag börjat menstruera så stod jag inte ut med att se den färgen längre - det fick mig bara att bli påmind om, och börja tänka på mens. Det som jag så förtvivlat försökte att inte tänka på och som gjorde mig så väldigt ledsen och väckte känslor av ångest, ofrihet och maktlöshet.
Om jag skulle stå ut att prata om mens med min mamma (jag hade inga systrar) om mensen, så behövde jag känna mig säker på att vi var helt själva där ingen kunde höra oss. T.ex när vi var ensamma i bilen, och att hon skulle lova att inte skulle berätta för någon annan om vad jag sagt. Om hon försökte lyfta ämnet när min pappa eller mina bröder var i huset (även om de var utom hörhåll), så kunde jag inte få fram ett ljud.
Jag vill dela detta med er som är föräldrar till barn som börjar komma upp i den åldern… ha tålamod, var vänliga, tillitsfulla och ha förståelse för att det kan ta lång tid för barnet att öppna upp sig om något som är jobbigt. Jag hade nog gärna behövt hjälp med att få frågor av min mamma och att hon på ett lugnt och tryggt sätt hade kunnat ”dra ur” mig orden. Kanske frågat om jag kände si eller så om jag inte kunde formulera allt själv. För mig kändes puberteten och menstruationen väldigt traumatisk… och jag hade behövt mycket trygghet och tillit för att öppna upp mig då. Även fast jag gärna ville, så kändes det omöjligt.
Menstrosor för bad gav mig friheten tillbaka
Under 20 års tid har jag varit begränsad av min mens framförallt när det kommer till bad.
Men det har det blivit ändring på nu, tack vare att det finns badkläder med mensskydd. Det är en stor frihetskänsla. Jag som inte trodde att jag skulle kunna åka till ett varmt land och bada i poolen p.g.a detta. Det hade inte känts något vidare att betala tusentals kronor för en semester som jag inte skulle kunna njuta av till fullo p.ga min mens. Jag har fortfarande mycket problem med mensvärk, men jag hoppas att det skall komma effektivare hjälp mot det i framtiden, och att en inte skall vara tvungen att äta p-piller eller liknande i åratal (kanske under flera decennier) när man egentligen inte vill.
Menstrosorna är bästa skyddet vid vestibulit
Även om jag inte anses ha stora besvär med min vestibulit längre, så finner jag fortfarande ett stort obehag av att föra in något i slidan. Jag har därför inte sett åt en tampong på väldigt många år. Eftersom jag har haft besvär med vestibulit så är jag alltid väldigt noggrann med vilket material jag har närmast underlivet. Även om trosorna från Comfydence är lite dyrare jämfört med andra tillverkare, så känns det värt det för min del med tanke på kvaliteten och noggrannheten när det kommer till val av material och tillverkning. Jag använder därför menstrosan ”High on Life” (storlek L), eftersom den ekologiska bomullen känns väldigt skonsam mot det känsliga underlivet, och dessutom andas mycket bättre än vad en binda gör. Det blir mindre lukt med menstrosor än med bindor, samt tycker jag att det är väldigt skönt att slippa att se de röda blodet i trosorna, det får menstruationen att kännas mindre närvarande. Det är också väldigt skönt att inte behöva tänka på att gå och byta binda lika ofta, speciellt i situationer när man inte kan.
Vad är vestibulit?
Vestibulit - eller provocerad vulvodyni - innebär att nerverna i och runt slidan har blivit överkänsliga och orsakar smärta.
Man kan aldrig helt bli av med provocerad vulvodyni, men man kan få behandling som lindrar och minskar besvären. Vid provocerad vulvodyni kan det vara smärtsamt att använda tampong, cykla eller ha på sig åtsittande kläder. Bindor kan skava och irritera mot området, och därför känns det extra bra för mig att numera använda menstrosor som jag dessutom vet är tillverkade av material som är skonsamma mot det känsliga området i underlivet. Provocerad vulvodyni har ofta fått mig att känna mig begränsad, otillräcklig och nedstämd.
Om du vill läsa mer om provocerad vulvodyni så kan du göra det här:
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/konsorgan/klada-och-smarta-i-underlivet/ont-i-slidoppningen/#section-37192
https://www.umo.se/sex/problem-med-sex/vestibulit---ont-i-slidoppningen/
Tack för ordet, och tack till Comfydence som har gett mig en del av min frihet och livskvalitet tillbaka… efter många år! Jag hoppas min historia kan ge styrka till någon annan <3
//Agnes, 32 år
